Men jag då?

I helgen kom jag till att prata med en person som försöker lämna sitt missbruk. Den dagen hade han ett bakslag, inte så illa så att han gick tillbaka men ändå så att han kände att han behövde lite extra stöd från sina vänner.

Gött tänkte jag, han har några vänner han känner stöd hos.

Jag känner den här personen väldigt dåligt så jag vet egentligen inte varför vi pratar om det, men vi träffas lite då och då och ibland händer det att vi pratar om hur det är.

Under samtalet pratade vi en del om att man kan bruka och missbruka och att skillnaden är hårfin. Vi pratade även om att det oftast inte är en själv som ser skillnaden alltså när det går över från bruk till missbruk. Det vi också nämnde var att det faktiskt inte är bara saker som alkohol man kan missbruka utan även tid. Som när man jobbar för mycket till exempel, den som jobbar för mycket ser oftast inte det förrän man går in i den berömda väggen och då är det oftast försent. Det finns även dom som inte ser orsaken till varför man har gått in i väggen utan bara kanske kan konstatera att man är där. Är det sen någon som påpekar att man jobbar för mycket eller att man dricker för mycket tänker man "Vad är det för trams, jag har koll på detta.".

Det jag inte kom på under samtalet som jag kom på ett par timmar senare är att det faktiskt är likadant med att nyttja eller utnyttja och då tänker jag på människor då. Det finns dom som medvetet väljer att utnyttja människor i deras situation och dom anser jag bara är elaka och borde få en stor fet smäll på fingrarna. Men dom jag tänker mest på är dom som nyttjar personer och inte ser att det övergår till utnyttja likadant vill jag tänka på dom personerna som är stolta över att bli nyttjade och inte ser att man blir utnyttjad. Där har vi en person som inte medvetet tänker på att man drar ner en annan och en person som inte ser att man blir nerdragen.

Vems uppgift är det att påminna dessa?

Och kommer personerna ifråga reagera på situationen?