Men jag då?

Mitt tidigare inlägg handlade om mina vänner men nu kommer det lite tankar om mig själv. Det kanske inte är så att jag ska lasta mina vänner, det kanske är mig det är fel på.

Min kalender är ständigt full och jag jobbar nästan alltid.

Är detta för att kompensera att jag inte har någon som tar kontakt med mig eller är det så att ingen kontaktar mig för att jag ständigt är upptagen? Om det nu skulle vara så att någon skulle vilja bli en ny vän till mig eller någon av mina tidigare vänner skulle vilja ungås med mig igen, hur lätt skulle jag få tid med dom?

Jag tror att jag skulle kunna frigöra tid om jag så skulle behöva, men jag kanske tror fel om mig och det kanske är därför jag känner mig ensam.

Det heter ju att det inte är ens fel att två bråkar. Det borde gå att även tolka om att den inte är ens uppgift att se till att två har tid för varandra och jag kanske är boven i dramat.